4.4.1
Logeion
Perseus analyses of ὄχ':
ὄχα,ὄχα (far): indeclform (adverb)
ὄχε,ὄχος (carriage): masc voc sg
LSJ entries
ὄχᾰ
ὄχα
,
Ep.
Adv.
,
used
by
Hom.
only
as
intens.
before
the
Sup.
ἄριστος,
ὄχʼ
ἄριστος
A.
far
the
best,
Il. 1.69
,
al.;
cf.
ἔξοχα
.
(Prob.
from
ἔχω
to
hold;
ὄχα
is
to
ὀχυρός
as
the
old
Germ.
fast
very,
to
fest
fast,
tight.)
ὄχος
ὄχος
,
ὁ
, (
ϝέχω
)
A.
carriage
,
used
by
Hom.
in
heterocl.
neut.
pl.
ὄχεα,
τά
,
even
of
a
single
chariot
,
ἐξ
ὀχέων
Il. 4.419
,
etc.
(so
Pi. O. 4.13
,
P. 9.11
);
and
in
poet.
dat.
ὄχεσφι,
-φιν,
σὺν
ἵπποισιν
καὶ
ὄχεσφι
Il. 4.297
,
cf.
5.28
,
107
,
etc.:
later
also
in
masc.
pl.,
ἐπὶ
χρυσέοισιν
ὄχοισιν
h.Cer. 19
;
ἐπʼ
εὐκύκλοις
ὄχοις
,
of
the
Scythian
wagons,
A. Pr. 710
,
cf.
E. Andr. 1019
(lyr.),
Supp. 676
,
al.:
also
in
sg.,
Pi. O. 6.24
(in
poet.
form
ὄκχοσ
,
A. Ag. 1070
,
Hdt. 8.124
,
Critias 2.3
:
periphr.,
ἁρμάτων
ὄχος
or
ὄχοι,
=
ὄχημα,
E. Hipp. 1166
,
IT 370
,
Ph. 1190
;
ὄ.
ταχυήρης
,
of
a
ship,
A. Supp. 32
(anap.).
2.
τρόχαλοι
ὄχοι
the
swift
or
round
bearers
of
the
chariot,
i.e.
the
wheels,
E. IA 146
(anap.).
II.
anything
which
holds
,
λιμένες
νηῶν
ὄχοι
roadsteads
for
ships,
harbours
,
Od. 5.404
,
Orph. A. 1200
.
2.
νεῦρα
τῆς
ὑστέρης
τὰ
καλεόμενα
ὄχοι
Hp. Mul. 2.204
(v.l.
ὄσχοι);
cf.
ὀχεύς
I.4.
III.
perh.
=
ὀχετός,
μισθωτοῖς
τοὺς
ὄ.
ἀνακαθάρασι
τοὺς
ἐν
τῷ
ἱερῷ
IG
ΙΙ(2).203
A
33
(Delos,
iii
B.
C.
).